♥ ·٠•●♥Ƹ̵̡Ӝ̵̨̄Ʒ♥●•٠· ♥ Tänker på dig ♥ ·٠•●♥Ƹ̵̡Ӝ̵̨̄Ʒ♥●

Som alla dagar sedan du dog så tänker jag på dig, jag hinner knappast vakna innan det börjar att skava inom mig, men ja det är min lott, jag får lov att sakna dig för alltid och ingen kan säga nu är det nog, för det är aldrig mera nog. Men jag kan leva för dig också vännen min, jag kan upptäcka saker åt dig också när jag blir stark igen, för jag är inte längre som jag brukade vara, det tog mig så hårt att mista dig, jag är inget av den du såg, jag är så krossad och det gör så ont, det brinner inuti mig av smärta.
Jag gjorde några filmer till din ära i går, jag vill man ska se den kille jag såg, att du saknas mig. De sa en gång att jag inte hade foton av dig, vilken jävla idiotisk kommentar va? Vilken betydelse har det när du är död, vem som har mest bilder, men det var nog jag i alla fall, jag lever med kameran och jag är glad att jag fotade dig så mycket för nu har jag dina minnen i bilder, jag har dig kvar på ett speciellt sätt genom de här bilderna.
Jag tänker tillbaka på allt som har hänt, före din död och efter din död. Hur sagan om en tät familj försvann, där förhoppningar grusades, där man dömde, bråkade, grusade allt och du som försvann, inte ens det kunde få människor att vara snälla, de hade ingen empati, det fanns bara elakheter inom dem, jag kan se det så fruktansvärt klart nu när det gått en tid. Vilka var dom att döma mig, fanns de i våra liv? Nej de fanns inte där för Dig och de fanns inte där för mig, de var illusioner, de var tankar vi skapat, våra förhoppningar, våra drömmar och de krossade oss en tid.
Nu står jag här själv vännen och tänker på dig, min kärlek till dig är ren, jag är din mamma och du min son, det kan inte ens döden ta ifrån oss, vår kärlek till varandra. Jag omfamnar Dig och tackar för att du fanns i mitt liv, för du betydde allt för mig, du var ren, så full av empati och omsorg för andra, så full av kärlek,  det skulle inte varit din tur att gå.
Men nu blev det ju så du gick ifrån mig i alla fall och jag gråter, känner en ångest som vrider sönder mitt inre. Jag fattade inte att du mådde dåligt, jag trodde du mådde bra. Så mycket hände oss två och nu kan ingenting längre bli bra, det är så jävla orättvist.
Livet kunde varit mildare men det ville fara hårt fram, jag är så ledsen att du inte lyckan fann, att du inte kunde känna att livet var till för att levas. Jag önskar varenda dag att jag kunde få dig tillbaka, men jag vet ju Du är död, du är borta.
Min sorg får jag bära, år efter år och förhoppningsvis kan den bli lite mildare när tiden går, just nu, nej nu vill jag mest bara vara med dig, i tankar och minnen lever jag ett liv, för då smärtar det mindre än att leva helt utan dig Kim.
Dina rökelser brinner, ditt ljus är tänt, du har mina tankar och jag hoppas du kärleken känt.
Älskar och saknar dig i evighet min son...
Mamma