Så mycket snö utanför, jag som längtar efter våren, att få skapa en plats för oss att tänka på dig, att bara få sitta i lugn och ro, tända ett ljus att få känna en närhet, skapa en plats för frid en inre fridfull känsla. I morgon ska jag en tur till minneslunden och tända ett ljus för dig.
Jag saknar Dig så är det bara, hela jag är fylld av en saknad, det är tomt, svårt.
Jag ska ta fram blocket och pennorna sätta mig och teckna en stund, skapa det gör gott, tar bort tankarna lite, det tar bort det svåra, jag sitter här med kaffet och tänker, så då kan det vara bra att störa ordningen lite.
Jag behöver se livet inte bara döden, jag har dina syskon, mina barnbarn. Helena som vaggar lite lätt framåt nu, hon har fått foglossning, stackarn. Hon ska ha i mitten av maj så hon får gå ett tag till, sedan kommer ditt 5:e syskonbarn, mitt barnbarn. Du hade glatt dig över detta det vet jag för du älskade alla dina syskonbarn, de var så speciella för dig och ditt tålamod var gudomligt, du lekte med dom och gjorde deras liv så glatt. Du tog dig tid, spelade spel med dem och de saknar dig, du var deras idol, de vill ju vara precis som dig små som de är, du var LillKim deras fantastiske morbror. Det är så svårt för oss alla utan Dig.
Tänk att det skulle bli så här i våran familj, att du skulle gå bort, ta ditt liv och att vi alla skulle få leva ett liv utan dig, jag fattar inte, jag vill faktiskt inte fatta, det är inte rätt.
Du är så fruktansvärt saknad, livet har stannat upp för oss och vi för en daglig kamp för överlevnad, för att kunna skratta igen, för att kunna känna glädje. Vi förstår inte ditt beslut och du kan aldrig begära det, jag vet du är i Nangijala, i paradiset i himlen, jag vet du är en ängel nu, min ängel. Jag ber dig att vaka över oss alla... Vi behöver det!
Mamma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar