Jag bloggar mig bort från helvetet

Så har det nu blivit att jag bloggar mig bort från helvetet, ja i alla fall så känns det som det är en bit av detta jag nu sett, att det var där jag hamnade den 2 januari detta år.
2011 skulle bli det nya året, med lycka, med nya influenser året då allt det svåra skulle ta slut, men knappast hann det börja innan du tar ditt liv och 2011 blev det värsta år mitt liv kan någonsin erbjuda mig <3
Du var ju mitt älskade barn, du var en del av mig, jag saknar allt, jag saknar Dig.

Jag bloggar för att slippa smärtan, saknaden som tär, ensamhet och mörker för att slippa sitta i helvetet där det känns som jag är. Jag straffar mig själv, jag är elak mot mitt inre, jag tänker på saker jag borde gjort så kanske du varit kvar, men vad vet jag egentligen om detta. Vem vet vad som gjort skillnad denna jävliga Dag?

Jag har mist dig, älskade barn, jag har tagit mig framåt dag för dag, fast jag vet inte alls hur det gått till, men jag lever och jag har bloggat mig bort från helvetete gap, jag är lugnare nu, jag tror jag accepterat att det är så här det blev, 2011 är det värsta året i mitt liv och inget kan någonsin mera bli så svårt. Jag har nått en botten och kravlat mig kvar, nu står jag på knäna och har lång väg kvar, men jag kommer lyckas dag efter dag. Fast sorgen och saknaden gärna håller mig kvar, jag vilar på minnen, de gör att du finns kvar, det känns så skönt, jag har en bit av dig kvar.

Min älskade kille vad gjorde allt så svårt, vad hände dig som gjorde att du inte villa vara kvar?

Utanför köksfönstret fladdrar en fjäril och håller sig kvar, trots snö och is, fortsätter den fladdra runt denna dag, är det ett tecken, är det du? Fins du hos mig ännu?
Jag vill så gärna finna tecken på ett liv efter detta, jag vill du ska leva om inte här så vidare i en annna dimension, du var ju värd allt, jag ville du skulle ha det bra, att inget kunnat göra dig illa, men nu är du borta och jag är kvar.

Bloggar och bloggar varenda dag, bloggar mig bort från ett helvete även denna dag...

Älskad och saknad i evighet/ Mamma