torsdag 27 november 2008

Min son flyttar till Sverige


Ja så är det bestämt att min son flyttar tillbaka till Sverige. Hans syster Laila sa att han kan bo hos henne och Kim (nye pojkvännen) i Borgvik. Jag hoppas det blir bra för henne och för dem alla, själv är jag ledsen av helvete, jag känner mig så hatad och övergiven. Min son vill inte veta av mig, undrar hur han kommer tycka att det är när han inte har mamma mer. Jag försvinner ju inte men Kim vill inte veta av mig så jag får vara mor på avstånd. Jag hoppas att det går bra för honom när jag inte styr upp allt, han vill ju inte vara kvar så, vad ska jag göra. Nu är biljetten beställd så beslutet står fast han flyttar ifrån mig.
Jag älskar min son men det blir nog bäst så som vi valt att göra, för han vantrivs eller tror att gräset är grönare på annat håll. Han har pratat och pratat med sina nätvänner och efter det finns inget kvar hos mig. Jag förstår inte vad det handlar om. Maken föll ned, blev oförmögen att hjälpa till, Kim var tvungen hjälpa mig och helt plötsligt säger han att det inte är hans jävla skyldighet att hjälpa till med nåt och ber oss dra åt helvete, kallar maken för gubbjävel.
Det känns inte lätt för mig, jag tycker det känns hemskt, men nu är han bara otrevlig så vi sliter sönder varandra helt just nu. Det är hårt att vara förälder, man vet inte hur man skall göra i lägen som det här. Man har inte alla svaren, så är det bara. Jag tror jag gör det enda rätta men mitt hjärta brister.
Dagens visa ord: Bättre älskat och förlorat än att aldrig ha älskat.

Inga kommentarer: