Natten var tung

Ja herregud min vovvsing var nödställd i natt han klöste på dörrarna så jag vaknade av det och sedan var det bara att sätta på sig och gå ut och rasta, han hade ont i magen och då var klockan ca 02.30 första gången sedan så började han igen vid 05.15 så i natt blev det inte mycket sova av. Men vad ska han göra, han är duktig som vägrade göra inne och talar om, han hade försökt att väcka Kim också mitt i natten genom att riva på hans dörr, sa han nu på morgonen men han trodde han vill komma in i rummet bara.
Annars då idag: jag har pratat med Helena på msn, gjort frukost och nu kommit mig ut på bloggen.
Jag känner mig lite deppad, uttjatad, alla dagar är lika varandra så vad ska man göra. frukost, jobb,mat,tv,sova det är ju det pensionärer gör i sitt liv, jag är bara 44 år och jag har ju på inget vis planerat att mitt liv skulle ta slut redan. Det är ju inte bara nu när Ståle trillat ned utan det är det att livet tappat mening liksom, skulderna som gjort att livet aldrig kan bli det samma igen tack vare andra som skitigt i att betala, allt som betydde någonting är borta, huset jag älskade att bo i, naturen, hockeyn, barnen, barnbarnen, fisket. Precis allt är borta, och jag skall bara vänja mig att det är så, herregud det är svårt. Många tror att man är i ett paradis, jag kan göra en liknelse i bara ett par ord tror jag för att få andra till att förstå hur det är. Det är som att åka till en semesterort, att inte kunna språket och inte ha pengar för dagen. Vart i ligger det roliga på semestern då? Man kan inte unna sig någonting, inte göra någonting och allt det övriga är borta. Jag ska väl vara tacksam, vi har någonstans med ett tak över våra huvuden, visst. Men kvalitet på livet, det har jag inte.
Så dagens kloka ord blir dessa: Jag begär ingenting, men vill ha allt