En stormig dag och du saknas för alltid

Jag saknar dig min älskade, älskade son. Var timma finns du i mina tankar, jag saknar dig så otroligt mycket.
Fattar inget av det som hänt det är fortfarande bara ett stort frågetecken, jag vet inte vad som tog åt dig, jag vet inte vad som drev dig till att göra slut på ditt liv. Du var så älskad och ändå så räckte det inte, varför?

Jag hoppas en dag kunna finna en framtid, ett sätt att leva utan dig, jag vet att jag måste ta mig vidare, jag måste leva mitt liv utan dig min son. Jag tänker så ofta på dig där i kistan, då jag stod där och strök ditt hår, jag undrar om du kunde se mig, om du kan se min sorg, om du kan känna min saknad. Inget kan bli det samma igen, du förändrade allas framtid, vårt tänkande, våra liv.
Kanske förstod du inte att det skulle bli så, men du gjorde det med ditt val, du bestämde hur våra liv skulle bli och vi gråter, vi saknar. Vi känner oss krossade, jag förstår inte att du valde att göra så.

Du hade en framtid att se fram emot, att skaffa egen lägenhet, din flickvän, djur, småbarn, att skaffa egna små knaddar en dag och du valde bort allt det här, Varför?
Nej jag får inte svaren, du tog även dem ifrån oss, jag gråter och jag saknar Dig, älskade lilla underbara Kim.
Mamma ville du skulle ha det bra, jag ville så mycket för dig, nu finns du inte med oss här längre och jag har bara sorgen kvar. Det är så förtvivlat tomt, det gör så ont att aldrig mera få vara med dig, att få krama dig att höra dig prata eller skratta och att glädjas med dig. Du är borta och vi är lämnade i en förtvivlad Sorg.

Mamma

Min son flyttar till Sverige

Ja så är det bestämt att min son flyttar tillbaka till Sverige. Hans syster Laila sa att han kan bo hos henne och Kim (nye pojkvännen) i Borgvik. Jag hoppas det blir bra för henne och för dem alla, själv är jag ledsen av helvete, jag känner mig så hatad och övergiven. Min son vill inte veta av mig, undrar hur han kommer tycka att det är när han inte har mamma mer. Jag försvinner ju inte men Kim vill inte veta av mig så jag får vara mor på avstånd. Jag hoppas att det går bra för honom när jag inte styr upp allt, han vill ju inte vara kvar så, vad ska jag göra. Nu är biljetten beställd så beslutet står fast han flyttar ifrån mig.
Jag älskar min son men det blir nog bäst så som vi valt att göra, för han vantrivs eller tror att gräset är grönare på annat håll. Han har pratat och pratat med sina nätvänner och efter det finns inget kvar hos mig. Jag förstår inte vad det handlar om. Maken föll ned, blev oförmögen att hjälpa till, Kim var tvungen hjälpa mig och helt plötsligt säger han att det inte är hans jävla skyldighet att hjälpa till med nåt och ber oss dra åt helvete, kallar maken för gubbjävel.
Det känns inte lätt för mig, jag tycker det känns hemskt, men nu är han bara otrevlig så vi sliter sönder varandra helt just nu. Det är hårt att vara förälder, man vet inte hur man skall göra i lägen som det här. Man har inte alla svaren, så är det bara. Jag tror jag gör det enda rätta men mitt hjärta brister.
Dagens visa ord: Bättre älskat och förlorat än att aldrig ha älskat.