Jag skriver för tredje gången idag och nu hoppas jag tänka mig för så jag får det sagt som jag vill säga. Tittade efter ett brustet hjärta på internet och fann en underbar målning som visar exakt hur jag känner mig i denna stund, den var målad av: Anne Kananen - 2008 och jag har valt att visa en icke färdig bild av målningen, hennes hemsideadress är:http://sv.netlog.com/go/out/url=-aHR0cDovL211bWludHJvbGxldGFydGJsb2cud29yZHByZXNzLmNvbS8yMDA4LzEwLzEyL2JydXN0ZXQtaGphcnRhLW9samVtYWxuaW5nLw__ Den gav mig starka känslor så jag väljer att använda den för att skildra min smärta. Jag känner mig så förtvivlad, ensam och så lämnad. Min son väljer som sagt att flytta från mig, varför? Ja det är frågan som ger sådana smärtor, men han svarar inte vill bara inte vara hos mig mera och jag har hjälpt honom så han får bo hos sin syster i Sverige och jag hoppas att få höra av honom igen, själv skulle jag ge vad som helst för att bo i Sverige där allt finns som betyder något för mig, familjen,barnen Nicklas, Christian, Laila, Helena och snart Kim också och mina söta små barnbarn Gabriel, Isabelle, William och lille kevin. Förbannar skulderna som tagit mitt liv ifrån mig,men talar tyst för min man känner sig tyngd av mina tankar, känner skuld för at vi varit tvungna att flytta hit. Men inte kan han hjälpa att folk inte betalat sina skulder till oss, så vi i vår tur inte kunnat betala våra. Klotet snurrar och hur det än är så har allt som betyder något försvunnit och kampen att försöka, försvinner med Kim, jag trodde någon ville vara hos mig, men jag har haft fel. Jag mister dem alla och mitt hjärta har brustit, mina barn har inte råd att åka hit och hälsa på mig och jag har inte råd att resa till dem. Livet har mist sin glans, jag känner endast sorg och oro och jag förbannar detta land som även tagit stora delar från min man, jävla land som krävt att han kanske för alltid får nedsatt funktion i sin arm. Herregud jag längtar tillbaka, men där kan vi inte försörja oss, vi kan inte få en bostad och inget Internet, vi har ingenting längre och jobb ja det finns det inga heller. Utbilda sig på nytt, så man kan ge fogden allt man slitit hund för, ingen framtid i det heller. Jag känner en sorg som är så tyngande, en sorg som plågar mig. Jag är övergiven av livet och meningen med allt. Allt som är bra här i landet är att nu har jag ett tak över huvudet, jag har telefon och internet. Internet är det sista lilla som håller mitt värkande hjärta igång, dagar där man sitter och hoppas att få prata med någon där hemma om de orkar gå ut och titta, om de orkar svara....Tomhet, otröstlighet är en känsla som blivit min följeslagare och han är här för att stanna. Jag älskar min man och han älskar mig, vi älskar varandras sällskap och vi båda hade varit värda att ha det bättre än vi har det nu........ Dagens visa ord: pengar öppnar alla portar utom himmelens
