Maten mättar även själen

Oxytocin, dopamin och serotonin. Inga nya farliga preparat eller tillsatser utan rena glädjehormoner som skapas i kroppen av en gemensam måltid. Enligt pågående forskningar har man kommit fram till att det är viktigare än man kunnat tro att sitta ned och äta tillsammans. Det sätter igång en process i kroppen som i sin tur utlöser viktiga gladhormoner. Så det finns ju flera skäl till att må bra så här års när sommarfesterna drar igång, man samlas runt grillbordet och myser. Kanske är det så, för då man träffas och äter ihop är man ju glad det stämmer det. Ja annars så är det inte mycket att glädja sig åt förutom att jag fått mig ännu ett barnbarn som är en riktig gudagåva, så söt och fin och välskapt och alla mina andra ursöta och goa barnbarn som jag älskar och så har jag mina barn och maken samt min hund och min katt. Så livet är ju ganska fint i alla fall trots att min underbara son inte finns med oss längre, jag tycker det känns konstigt att leva ett eget liv utan att han ingår i det. Det strider mot allt jag har inom mig, för min son var som mig en del han skulle vara där, utan honom saknas allt och jag känner mig trasig. Man kan aldrig tro att det ska hända något med ens barn, man vill de ska ha det så bra och ändå så tog han sitt liv. Jag känner mig så fylld av skuld för att jag inte förstod att han inte mådde bra, att jag i min enfald trodde att  allt var ok, nu när allt är för sent känns ju allting så självklart eller hur, då förstår man allt så lätt. Skuld! Förebrår mig själv för att han dog, men mitt i all sorg, all smärta har han gett mig en gåva stor som någon att vakna upp och inte ta någonting för givet mera, det finns inga garantier i livet, vi har alla varandra till låns och vi vet aldrig när döden knackar på vår dörr. De som finns i mitt liv nu är jag så rädd om och på samma gång känner jag dagligen rädslan över att de kan försvinna, det är så svårt att hela tiden vara på sin vakt över livet...