måndag 2 maj 2011

Det är ju sjukt

Ja det är horribelt det man håller på med på försäkringskassan, man har friskskrivit mig ändå har jag sjukintyg som går hand i hand och jag själv har inte varit och friskskrivit mig, jag var kallad till ett möte i mars månad till en handläggare och maken var med och efter detta har man helt sonika bestämt sig för att jag är frisk för att jag sa att jag vill komma tillbaka i arbetslivet, jag har skickat in sjukintyg som går hand i hand med föregående läkarintyg och ändå har man helt sonika avskrivit mig. Men nu så har jag pratat med dem och den jag talade med skrev att det är en fortsättning och att jag är alltså fortsatt sjukskriven, nu ska man handlägga detta och så får vi se om det börjar rulla igen, jag har inkommit med 2 sjukintyg sedan det stoppade och inga utbetalningar. Man mår för jävligt och så ska man bråka om pengarna på samma gång trots att man inte har ork till detta, all energi försvinner ju på den sorg man känner efter att ens barn har dött och så ska man inte få pengar heller utan ska behöva oroa sig över ekonomin.
Nu sitter vi här mitt i allt detta och vet inte ens om vi kan klara att betala vår hyra i slutet av månaden, vi har inte pengar till bensin så maken kan ta sig på jobb då det är dags, vi har inte råd att handla mat,
hur kan de få göra så här mot människor som redan slagits ned i ett svart hål.
Dessutom så skrev hon att hon försökt nå mig att hon ringt på hemtelefonen men utan resultat, det är bara det att telefonen blinkar rött vid missade samtal och det fanns inga missade samtal, jag kontaktade henne och fik tag på henne efter 3 dagar och talade om att jag var fortsatt sjukskriven ändå så tar hon och avskriver mig.
Ja det är bra konstigt att man ska behandlas som skit av dem hela tiden, att de vet att man lider av en djup depression och trots detta tar man tillfället i akt att jävlas, tror de att man frisknar till fortare då eller hoppas de på att man ska ta och göra ett självmord så de slipper betala ut pengar.
Jag har verkligen inte orken att bråka för mina rättigheter, livet känns alldeles för bräckligt och uppgivet i alla fall utan att det skall börja trassla ifrån sjukkassan också, jag kan inte hjälpa att jag mår som jag gör och jag kan inte hjälpa att min son valde att ta sitt liv, det är mitt liv som rinner iväg, finns det ingen förståelse. hur kan man sätta sådana handläggare att sköta ett sådant här ärende förstår de verkligen inte att pressen och oron bygger på den sjukdomsbild som uppstått, att jag ser ändå mindre orsak till att gå vidare om man inte kan få vara ifred utan att behöva gå under ekonomiskt också samtidigt som man går med en daglig tanke på att lämna allt för att det redan är alldeles för jobbigt.
Man är inte sjuk för att man valt det, det är inget man gör mot dem som sitter där, jag är inte sjuk för att reta någon, jag mår bara så fruktansvärt dåligt för min son tog sitt liv och det är inte någonting jag valt, jag har fyllts med ångest som bara fylls på och ju mera man missbedöms ju värre blir det.

Inga kommentarer: