När andra glömmer så minns ju jag

Lilla hjärtat, mamma saknar Dig. Idag har jag haft besök av Helena med familj. Robin har bytt däcken på våra bilar och vi har lagat god mat och maken har bakat chokladtårta som jag gjorde små kycklingar till eller ja vet inte vad de såg ut som men de gav stora skratt hos alla så det var ju ett roligt inslag. Jag försökte i alla fall även om det inte gick så bra.
Vi har suttit ute och barnen har lekt med sina leksaker och det har varit jättebra väder, så barnen stormtrivdes idag, skönt.
Nu så har alla samlat ihop sig för att åka och det har varit lite puss och kram från barnen, det har varit en mysig dag, du hade trivts att vara med oss alla.
Jag fattar inte varför det slutat så här att du ska vara i himlen och vi andra här, jag förstår inte ditt val, vill inte det ska vara så här, vill att vi ska ha gemenskapen kvar. Lilla hjärtat jag önskar så att livet vore bättre med oss än det var, att du bara hade stannat kvar.
Sorgen är så tung, jag kan inte hjälpa att jag inte orkat gå vidare, men det är hårt att mista Dig. Du var allt för ung, du var egentligen bara ett barn ännu.
Så har maken ringt till hyresvärden igen för nu har tvättmaskinen lagt av, vill inte låta oss tvätta mera nu, vill inte gå alls faktiskt, så nu får vi vänta på att man kommer och tittar på den eller om man köper en ny direkt vi får vänta och se. Tvätta måste vi kunna göra. Jag hängde upp en tvättlina mellan huset och trädet idag, ja den kommer säkert slacka en del men ja mindre tvätt kan man väl hänga upp där så det får torka så slipper man torka det inne något mer. Men först får vi hoppas på en ny maskin, så vi kan tvätta alls.
Har krattat en del här ute men det behöver tas lite till, ja hunden har ju varit ute en del så det behöver komma bort igen, man vill ju inte trampa runt i det precis.

I morgon måste jag ringa min handläggare på sjukkassan igen för hon har försökt att ringa mig skrev hon på mail. Jag vet inte vad hon vill mig just nu, jag är ju sjukskriven inte för att jag mår bra utan för att jag mår dåligt, sedan du gav dig av älskade lilla Kim.
Jag önskar du kunde ge mig frid igen, att du kunde le mot mig och säga som du brukade säga, mamma du ska se allt blir bra, du var alltid så go och rar, varför fattade jag inte att du mådde dåligt, varför sa du inget till mig, jag vill inte du skall vara död, jag vill inte, jag behöver dig.
Ångesten biter så hårt inom mig, jag vet inte längre hur jag ska klara mig.
Jag är arbetslös också och jag vet inte hur jag ska orka med att leta jobb igen, att få nya uppgifter, nya människor och rutiner, nya saker, jag har inte huvudet med mig, jag är så trög sedan du dog.
Du var min älskade lilla ängel, varför stannade du inte, varför blev du en änglason i himlen istället?
Vi ville alla ha dig här. Jag blir ombedd att sluta sörja dig nu, men jag vet inte hur, jag är så fruktansvärt förstörd, så hårt livet blev på bara en sekund. Finner inte motivationen, finner inte det sedan du försvann, jag vill inget mera, jag vet inte om jag kan.
Jag tänker så ofta på att komma efter, men så går inte heller det för då får jag ångest över de som finns kvar, som behöver mig och då jag stannar får jag ångest över att jag sviker dig igen, ännu en gång. Att jag stannar, lever när du inte kan det.
Livet är så svårt lilla hjärtat mitt, så fyllt av val och du gjorde ditt. Men ditt val betydde även ett val för oss andra, våra liv förstördes den dagen du gav dig av, för saknaden och tomheten efter dig kan ingen fylla.
Älskar och saknar dig tills mitt sista andetag för då ses vi igen älskade lilla Kim.
Mamma

En solig dag och jag har kraft

Idag har jag varit på ett möte på försäkringskassan, träffat min handläggare och jag har bestämt att jag skall återgå till att arbeta igen ingen mera sjukskrivning, jag måste bryta mitt mönster nu, jag blir sjuk av min sorg annars. Jag söker massor av jobb, för jag vill jobba igen, jag vill komma ut, träffa människor och helt enkelt bara leva lite igen.
Man säger att jag är stark, kanske är jag stark, men jag vet att det inte blir bättre om jag inte gör saker bättre själv, man måste välja hur man ska göra och jag väljer livet. Nu ska jag ta ett litet steg var dag, komma tillbaka, jag måste ju leva utan dig även om jag inte vill så vad ska jag göra, alla behöver mig, jag måste börja le igen, finna ork och kraft, jag saknar dig inte mindre för det, snarare mer, men det kommer ju att vara i hela mitt liv.
jag kan inte välja att vara sjukskriven i resten av mitt liv heller så bara att göra en rivstart nu och se vart det bär av.
Solen skiner och jag har kraft, Ståle har farit på arbetsintervju på selma lagerlöf hotel, där han var erbjuden en plats tidigare, kanske får han sig ett jobb där med en gång då. Jag har pratat med Bibbi och hon har kanske någon annan på lut men ska ändå ha mig i åtanke så det känns ju bra. Får se jag tror det löser sig, det får bli som det blir.
Saknaden efter dig älskade Kim är enorm, men jag pratar om dig och då känns det lite bättre, det är så illa att man tror man ska tassa på tå och sluta prata, jag vill ju prata om Dig, jag vill att du ska leva med oss, även om du inte längre kan närvara.
Kanske låter detta tokigt men jag känner det så, jag tror du sitter bredvid mig och känner och ser, du följer mig och alla andra, du är en ängel nu, min underbara ängel som vakar över oss.
Jag tittar på dina kort, jag lider men jag har valt livet, jag har valt att leva och då måste jag våga ta steget och göra det, du får följa med mig i mitt hjärta och i mina tankar. Jag älskar dig nu och för alltid min underbara son.
Ja nu ska jag ta och sätta på mig träningsskor och ta en vända på bandet så jag får det gjort, ingen idé att sjuva på det mera nu, träna min feta lekamen. Jag behöver röra på mig och jag vet att det blir lättare ju mer jag gör det, till sist kommer jag kanske också tycka om det :-)
Livet blir inte som man tänkt, jag vet det nu och då är det heller ingen idé att göra sig förväntningar av det, på så vis slipper jag oroa mig eller göra mig själv ledsen i förskott och det får nog bli mina kloka ord idag. Så mycket klokhet jag uppnått sedan du försvann, så annorlunda mitt liv tvingades att bli.
Saknar och älskar Dig i evighet...
Mamma