Ja så är det du finns här med mig trots att du gått iväg till andra sidan, jag har dig så kär . I från det att jag går upp tills jag lägger mig tänker jag på dig mitt älskade barn, det är så fruktansvärt fel att du inte längre finns här med oss, att jag en dag skulle sitta så här och blogga om Dig och all den kärlek jag hade till dig, jag vet ju att du är död, att du tagit ditt liv men det är något jag inte vill.
Jag vill ha dig här, jag vill förstå vad som gjorde dig så illa att du inte längre orkade, jag skulle vilja förstå varför, men du tog alla svaren med dig till andra sidan. Jag är så ledsen, jag saknar dig.
http://www.evigaminnen.se/minnessida/kim-lindqvist-0
Jag vill att alla skall veta vem du var och att alla skall skänka dig en tanke, jag vill inte att man glömmer bort dig. Skall göra en minnesbok som skall handlar om dig så att dina syskonbarn kan se och läsa, lära känna dig igen och aldrig någonsin glömma vem du var.
Du var så fylld av kälek till oss alla, kunde du inte ha sparat lite till dig själv, du tänkte på alla andra men glömde dig själv helt, varför kim, varför gjorde du så?
Ingenting kan göra livet normalt igen, ingenting kan läka det sår vi fått, du är borta och det vi vill ha kan vi aldrig få, vi vill du ska komma tillbaka och detta går ju inte mera. Vi ska lära oss att leva ett liv utan dig, men det ligger ännu långt borta, jag bär en sorg som jag inte önskar någon skall få. Jag sörjer dig mitt barn, du var något av mitt allt.
Mamma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar