Tiden har runnit iväg, jag har inte gästat min blogg på evigheter för att inte säga jag hade glömt bort den helt. Så mycket har hänt som gjort att mitt liv har förändrats helt, min älskade son tog sitt liv den 2 januari 2011 bara 17 år gammal och sedan dess har jag burit på en stark, svart sorg som bara slukar mig. Det är en kamp att gå upp om morgonen, att bara vara, att göra det man måste och jag går sjukskriven tills i början av mars.
Jag skall försäka skriva här oftare, berätta om min son, om min sorg, om saknaden.
Min lilla kille är borta och livet kan aldrig mera bli som det varit, det är så svårt att fatta att man aldrig mera får krama honom, aldrig mera kan se honom le igen, min lilla goa hip hopare som rappade egna låtar, som gladde alla oss andra, som älskade att teckna. Han är borta och jag vill inte acceptera att han valt att dö.
Hur ska man som mamma acceptera att ens barn väljer att dö och att man skall leva ett långt liv utan dem, det går inte, jag kan inte. Varje dag har jag ångest över att framtiden är borta, sorgen som slukar mig, saknaden är så stor att jag tror jag skall gå under, han var mitt hjärta, mitt allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar