Vilken värld vi lever i

Jag kan inte sluta tänka på vilken otroligt konstig värld vi lever i, vilken förvrängning allt har. Idag läste maken i tidningen att tre små pojkar på 8 år har förgripit sig på en sexårigårig liten pojke på ett daghem i Borås. Man kan inte sluta fundera på vart allt är på väg, sluta sända alla bisarra program på teven, återställ ordning, sluta att ha sexuella inslag i allt, det gör tokarna, tokigare.
Barnen får en förvrängd syn av allting, det är ju inte konstigt att våra barn inte orkar med det samhälle som manas fram av de som bara vill tjäna pengar, min son var känslig, jag tänker ofta på allt han såg, vilka intryck gjorde att han inte orkade med att leva mer.
Ska man stoppa självmorden får man börja rensa upp från grunden för vad är det för värld vi lever i.
I vissa lägen kanske det inte är så dåligt med gamla normer, man borde inte behöva sitta framför teven och se sexuella inslag i reklamen, man borde inte behöva se halvnakna kvinnor som gör att bilden av kvinnor blir billig, fria att göra vad man vill med dem, man borde inte sända dockusåpor. Att sända program där man visar vuxna människor stoppa in chokladpraliner i rumpan på en sovande man, vad är det för värld vi lever i.
Tror man verkligen inte att barnen tar vid sig av sådant här, ungdomarna, att de inte får en konstig syn på allting genom att se sådana saker, att det går alla obemärkt förbi, vissa har mera inneboende känslor än andra, man borde tänka på att en del kan gå sönder av att se och matas av bisarra saker.
Jag tänker så ofta på min son, allt som han tog vid sig av, att man kan göra det om man lider av till exempel aspergers man förstår inte riktigt vad skämtet bygger på, vad som förmedlas i budskapen och man kan bli ledsen över att världen är en sådan skitvärld som vuxna vill göra den till genom att ideligen mata oss alla med sådant på teve från morgon till kväll.
Bara mitt sätt att se på det här problemet men jag tror nog många håller med mig i det här, jag tar illa vid mig, vill inte se, men vad kan jag göra stänga av teven, inte se på teve alls, jag vill ju se de andra programmen.
Man måste reflektera över vilken värld vi lever i, vill vi fortsätta skapa bisarriteter? Vill vi att människor skall falla utanför ramen?
Vad vill vi med allt det här??

Ångest kryper, jag ur helvetet vill

Åh älskade lilla Kim, idag kryper ångesten inom mig jag finner ingen ro, det gör ont, jag saknar Dig.
Jag vill ju inte leva mitt liv utan dig, det fattar du väl.
Jag vill upptäcka världen med dig, nu upptäcker du himlen utan mig. Snälla Kimpan varför gjorde du så, jag är ju helt själv, ingen kan förstå, vi hade en speciell grej bara vi två.
Jag tänker tillbaka på ditt ljungande skratt, jag blev alltid så fantastiskt glad av det, ända sedan du var en liten grabb du sprang runt oss på knubbiga ben och stojade så var du alltid så glad, herregud vart är Du idag?

Jag fattar inte vart tiden tar vägen, flyr från oss, jag blir äldre i själen, jag är gammal nu, jag har så svårt att ta in att du är borta för evigt, vem vill det, jag vill inte Kim?
Snälla Kim, ge mig en vind, blås på mig, en kall vind en varm dag så jag vet att det är du, blås liv i min själ för den har dött som du.
Jag är som en zombie, överallt är det ljud, det skriker och skränar lever faán och vet hut, jag orkar inte med stimmigheten mer, det borde bara ta slut.
Jag önskar lugn och ro, jag vill tänka på dig, på oss. Du och jag - mor och son.

Evighet, det har satt spår som aldrig kan blekna, så hårt att veta att du är borta, jag önskar det fanns vingar att köpa i paket, då flög jag till dig, gjorde ett besök.
Om jag bara fick se dig, så glad jag skulle vara. Underbara Kim, hör din mamma kalla.
Min rara kille hör hur jag skriker i förtvivlan, jag försöker få dig att fatta, jag önskar jag kunde rappa dig en sång, Likt denna: Mamma älskar dig, hör det nån gång, jag vill du ska veta, sjung med i min sång...
Älskade Kimpan du rappade så bra, jag har två sånger kvar det är allt idag, jag kan höra din röst, jag kan höra dig rappa, det känns sådan ångest i mitt bröst.

Kim älskade lilla barn, jag hade behövt dig nära mig idag, jag är så gammal i min själ, livet sprakar, jag har tappat min glöd.
Att du försvann från oss alla gjorde att sorgen fällde oss, jag tror världen kunde höra mig falla.
Jag ville skrika ut min fasa, inte mitt barn, det kan inte vara...
Jag tror jag blir galen!
Snälla Kim jag vill fatta vad som skett, jag vill veta.
Mitt inre gör så ont, det tär, svider i själen, den är öm, jag önskar fortfarande det vore en mardröm så jag bara kunde vakna upp. Vilken kram du skulle få då, älskade Kim.

Livet var elakt, livet var styggt, jag känner ingen frihet, livet är ej längre tryggt, jag har inte dig, du var det som betydde någonting, att ha sina barn älskade lilla hjärtat hur kunde du fara. Nu måste du för alltid våran ängel vara.
Saknad och älskad tills mitt sista andetag för då lilla Kimpan ses vi igen.
Mamma

Guns N' Roses - Don't cry with lyrics

Världen utanför knackar på

Hallå, hallå världen utanför knackar på, jag vet inte jag är så efter.

Det uttrycket hade du gillat Kim, att mamma var efter, kunde nästan se dig le, värme inombords, så rinner den bort lika hastigt som den kom.

Krav, jag förstår hur du måste känt dig inför krav nu, jag känner mig kvävd av måsten, av saker som måste ske. Jag kan inte styra den hastighet som saker måste rulla på, jag måste söka jobb, ett två, ett två.

Min saknad är inte mindre, jag saknar dig mer, jag har inte lärt mig stå upp utan dig, men världen utanför hastar och drar, göra det du ska. Jag vet jag måste orka, fast jag egentligen inte gör det, jag vet jag måste orka, men jag vet att jag egentligen inte orkar. livet blir inte som jag vill, världen utanför styr.

Det är inte rätt att vi två skulle separeras, det var fel att göra så, älskade Kim varför tog du ditt liv, du fattar väl att mamma skulle sörja dig då?

Känner mig ensam i min sorg, det finns inget stopp, jag kan inte bara trycka på en knapp och göra som världen utanför, rusa bort, rusa förbi. Livet är ett hetslopp, det pågår nu, jag vill vila mig.

Det är så svårt att göra allt det man förväntar sig nu, ja sjukskrivning har vi inte råd med ju, då får vi skippa sommarens aktivitet, det är inte bra och vem vet, jag söker jobb, inte ett endaste svar, det är konstigt att man inte hör av sig, ett nej vore ok om det är så de vill det ska va. Bättre än tomhet som är allt man får idag.

Jag lärde mig en sak där jag jobbade sist, man är en förbrukningsvara, man är ingen, man är ingenting, bara en yrkesslav.

Jag önskar jag slapp gå med på det igen, men livet utanför knackar på, hallå, hallå, hallå

Gregorian - Stairway To Heaven Live in Prague feat. Violet (Led Zepellin)

Gregorians - The Sound of Silince

Jag känner mig lite ensam

Jag känner mig som en liten apa som blygt tittar ut, rädd för världen utanför, jag har blivit lite skygg sedan du dog. Känner inte igen mig, jag vill inte vara med folk, jag vill vara ifred och sörja dig ännu en dag, jag har behov av detta, jag vill inte komma för långt, inte än, inte nu.
Jag måste vänta älskade Kim, jag tittar ut på livet precis som en apa lyfter jag på min hatt jag vet att det inte är tid ännu, jag får vänta, gömmer mig i minnen.
Jag saknar dig hela tiden, det är så otroligt tungt och svårt, charmen är borta, dock ser jag fram emot sommaren i husvagnen, att få koppla bort, bara vara, kanske skriva på min bok om dig, ja det blir väl ingen Camilla Läckberg precis, men jag hoppas kunna skriva en bok, jag vill göra det, jag vill nå ut till alla och säga GÖR DET EJ!! Ta aldrig ert liv...
Man ska inte ta sitt liv älskade Kim, kanske finner man frid men alla andra skadar man i resten av deras liv, det är väl inte okej, du var alltid så mån om oss andra, så underbart snäll inte ville du göra oss detta?
Jag är din mamma, jag är stolt, du var min son. Jag kunde aldrig önska mig en bättre son.

Tiden skall läka säger de vise, jag vet inte hur kan man läka saknaden? Det är saknaden som är svår, att veta att man inte tiden får, att vi inte får en framtid mer, jag undrar kan detta läka sen?
Jag vill höra din röst, jag vill höra dig tjata, jag vill höra dig skratta, jag vill se dig le, varför lämnade du mig lilla hjärtat, hur kunde du ens för en sekund tro att vi inte skulle sakna.
Jag önskar jag fick dig tillbaka, ja jag vet säg det inte, jag vill bara känna din närhet, jag vill du skall vara nära mig. Du var så ofattbart älskad, du lämnar ett gapande svart hål efter dig och ser vi inte upp slukar det oss helt, tar vårt sinne.
Jag för en kamp varenda dag för att leva mitt liv, för att vara jag igen, ja inte som förut men att leva ett liv, gå vidare på något sätt, en kamp mot det inre som smärtar så.
Om det bara inte skett, om du bara levde ändå, jag skulle kramat dig så du aldrig kom loss.
Men nu är livet så hårt, du är borta och jag står här med saknad och öppna sår, önskar, tror. Vic ses igen älskade lilla Kim.
Mamma