Jag har dig i mitt hjärta och i mina tankar vaje dag

Ja så är det du finns här med mig trots att du gått iväg till andra sidan, jag har dig så kär . I från det att jag går upp tills jag lägger mig tänker jag på dig mitt älskade barn, det är så fruktansvärt fel att du inte längre finns här med oss, att jag en dag skulle sitta så här och blogga om Dig och all den kärlek jag hade till dig, jag vet ju att du är död, att du tagit ditt liv men det är något jag inte vill.
Jag vill ha dig här, jag vill förstå vad som gjorde dig så illa att du inte längre orkade, jag skulle vilja förstå varför, men du tog alla svaren med dig till andra sidan. Jag är så ledsen, jag saknar dig.
http://www.evigaminnen.se/minnessida/kim-lindqvist-0
Jag vill att alla skall veta vem du var och att alla skall skänka dig en tanke, jag vill inte att man glömmer bort dig. Skall göra en minnesbok som skall handlar om dig så att dina syskonbarn kan se och läsa, lära känna dig igen och aldrig någonsin glömma vem du var.
Du var så fylld av kälek till oss alla, kunde du inte ha sparat lite till dig själv, du tänkte på alla andra men glömde dig själv helt, varför kim, varför gjorde du så?

Ingenting kan göra livet normalt igen, ingenting kan läka det sår vi fått, du är borta och det vi vill ha kan vi aldrig få, vi vill du ska komma tillbaka och detta går ju inte mera. Vi ska lära oss att leva ett liv utan dig, men det ligger ännu långt borta, jag bär en sorg som jag inte önskar någon skall få. Jag sörjer dig mitt barn, du var något av mitt allt.
Mamma

Det var länge sedan jag skrev här ute

Tiden har runnit iväg, jag har inte gästat min blogg på evigheter för att inte säga jag hade glömt bort den helt. Så mycket har hänt som gjort att mitt liv har förändrats helt, min älskade son tog sitt liv den 2 januari 2011 bara 17 år gammal och sedan dess har jag burit på en stark, svart sorg som bara slukar mig. Det är en kamp att gå upp om morgonen, att bara vara, att göra det man måste och jag går sjukskriven tills i början av mars.
Jag skall försäka skriva här oftare, berätta om min son, om min sorg, om saknaden.

Min lilla kille är borta och livet kan aldrig mera bli som det varit, det är så svårt att fatta att man aldrig mera får krama honom, aldrig mera kan se honom le igen, min lilla goa hip hopare som rappade egna låtar, som gladde alla oss andra, som älskade att teckna. Han är borta och jag vill inte acceptera att han valt att dö.
Hur ska man som mamma acceptera att ens barn väljer att dö och att man skall leva ett långt liv utan dem, det går inte, jag kan inte. Varje dag har jag ångest över att framtiden är borta, sorgen som slukar mig, saknaden är så stor att jag tror jag skall gå under, han var mitt hjärta, mitt allt.

Snart dags att åka på jobb

Ja full rulle hela tiden. Har haft ett par helvetiska dagar med min förkylning, hög feber och hosta. Men nu har man piggnat till såpass att man kan åka och jobba igen. Jobb, jobb och åter jobb, hatar verkligen mitt liv just nu. Det är så usla arbetstider att man blir deprimerad och vad ska man göra man måste ju jobba, vi måste kunna betala räkningarna och nu har ju inte maken fått något jobb heller så det hänger på att jag kan jobba på så vi får ihop till allt just nu, han söker lykta överallt för att finna ett nytt ställe att jobba på. Och mina arbetspass håller på att ta livet av mig 11-12 timmars pass, kvällar och helger. Fy attans att man inte kunde få vara förtidspensionär och så har jag min värkande stora otympliga kropp att bråka med, att man sedan nästan gått i väggen gör ju inte saken lättare. Min handled som inte riktigt vill vara med heller gör ju inte saker bättre, men man får allt le och vara glad för roligare blir inte livet tyvärr, inte för oss i alla fall.
Ute kvittrar småfåglarna och solen skiner så det känns ju inte kul att vara instängd i ett kök, regniga dagar däremot gör ju inget men idag och alla andra soliga dagar som bara försvinner känns det ju lite kasst. Men jag tycker det är kul att laga mat så helt illa är det.

Nu är jag färdigutbildad KOCK

Ja äntligen är man utbildad, har fått yrkesbevis och jobb. Tillsvidareanställning 75% på Dömle Herrgård, så det blir fullt upp för mig, skall ha hand om egenkontrollen, inköp och en del annat utöver mitt Kockande, nervöst? Ja det vill jag lova, men kul. Maken fick en tillsvidareanställning borta på flygplatsen i Karlstad så det känns skönt att vi båda nu har jobb, ja jag har inte börjat än men det har maken IGÅR faktiskt. Lite konstig planering med mycket halvfärdiga produkter, känns konstigt men det är för honom att förändra om han vill laga mat från grunden. Själv har jag väntande herrgårdsbuffeér och a la carte rätter så jag får variation.

Köpa sig en bra bok

Så arg på ogenomtänkt sätt att betala bussresan på

Betala med Respass eller med sms, så hur har man tänkt, för mig slog det direkt stackars de som inte har mobiltelefon eller Visa kort att betala respass med, gamla, förståndshandikappade som nyligen lärt sig att betala kontant. Nu har man sett till att en av landets mest rädda inte ens kan ta bussen. Vart tog de hederliga klippkorten vägen? Man kunde ju kanske tänka sig att sälja på matvarubutikerna zonförsedda klippkort och sedan är det bara att klippa för de zoner man åker. Nej jag dissar bussbolagen. Jag förstår att chauförerna kan vara rädda för överfall, men man måste ju ändå tänka hela vägen och man kunde ju kanske gjort om hanteringen så man tömde alla kontanter var gång man kom in på stationen, eller ha en safe box att stoppa dem i ute i bussen, jag vet inte men inte det här och för alla andra som redan tyckte att det var jobbigt och otäckt att åka buss(mig inkluderat)kommer nu absolut inte att ta bussen vad som än sker, för jag tycker inte om att tvingas till saker. Det är bökigt att betala med kontantkortet där man kanske inte haft råd att fylla på telefonen osv eller pengarna på g att ta slut på mobilen.

Nu börjar jag tappa humöret

Det här är inte sant, fick brev från Telia idag om att jag sagt upp bredbandet, men jag har ju inte sagt upp något alls hos dem, är det någon som jävlas eller vad händer, först teven och nu så bredbandet, är de galna och ingen kan få i ordning på något åt oss, orkar inte med det här, vi måste juför faan kunna få vår teve.


Ingen kan hjälpa till, de kan inte koppla upp nåt åt oss så nu skall ärendet skickas vidare igen och när vi får veta vad som sker det verkar det inte finnas en enda kotte som kan svara på.

Herregud vi lever i ett informationssamhälle där det gått så långt att ingen klarar av något alls, klarade de stänga av nåt som inte skulle stängas av borde de ju för faan klara att sätta på det igen.

Jag dissar Telia idag som gör så här mot sina betalande kunder!!