Kuratortid, Jo du!

30 minuters telefontid och inget svar, jag har ringt och ringt och ja som sagt det blev ingen tid. Hon svarade inte i telefonen på teletiden så det blir väl till att prova i morgon igen det, fast då skall vi in till lasarettet också, Ståle skall röntga armen. Annars har jag roat mig med att lägga in tre nya album här på netlog med bilder från förra sommaren, Norgesemester och lite annat kul som skett tidigare i mitt liv. Händer inte mycket här, maken skulle installera netlog toolbar och datorn fick krupp så nu försöker vi rätta till allt på den fronten igen, tänk att Windows Vista så ofta skall leva ett eget liv! Datorer är kul, men de kan krångla också. Jag utbildade mig till datatekniker 1998, men det är bortglömt numera, blir ju så när man inte använder sina kunskaper och så ändras ju allt hela tiden så man måste hålla sig ajour om man skall jobba med dem. Skulle behöva gå en ny utbildning nu..... Vi har nu bestämt att min son Kim flyttar till sin pappa trots allt, han får tala med sociala myndigheter om detta, eftersom jag har ensam vårdnad, men de har ju ett nytt barn så då måste han ju kunna få ha Kim också som är 16 år gammal snart. Jag pratade med X:et igår, det var väl ca året sedan sist, vi har inget att säga varandra av många orsaker, men nu sa jag till honom vad som skall göras och att han får ta hand om Kim för han kommer inte hem till oss igen efter mordhot och andra roliga tilltag. Laila dottern orkade inte heller mera nu (efter 1,5 månader) och då sonen även planerat fyllekalas då hans19 åriga flickvän skall komma från Göteborg, sa Laila att nu får det vara nog, han hade också börjat röka, stulit cigaretter för dem i deras hem, ingenting fungerar och hon var förtvivlad. Jag har gjort allt man kan göra, så nu återstår att se om idolen kan klara av honom då.... Jag nämnde i förbigående för X:et att han inte kan ringa efter 3 dagar och säga till mig att jag måste hämta honom nu, utan om han skall bo där ja då ska han bo där och han får ansvara för honom. Ansvar, hihiii det blir något helt nytt för mitt X det! Men de förtjänar varandra.. Jag tycker så synd om min son som vandrat iväg på helt fel bana, men jag har inte orken att klara hålla honom på rätt köl längre, jag behöver själv som sagt komma till kurator efter allt det som pågått med honom. Jag har haft miljoner möten med skolor, lärare, barnpsyk, föräldrar och sociala myndigheter etc gällande hans beteende och utan att jag skall behöva lida i resten av mitt liv vill jag poängtera att jag har gjort allt jag klarar att göra och för att ytterligare klargöra en sak. "JAG ÄLSKAR MIN SON" även om jag inte orkar mera nu! Först var det X.et och all hans skit i 19 långa år, sen omhändertagande av barnen, sedan var det en speration som var lång och svår efter det så var det rättegång på rättegång för att visa att jag var en god mor och för att få mina barn tillbaka, sedan var det otaliga möten för att få veta att min son led av Aspergers syndrom och att ta hand om honóm och allt som rör det i 5,5 års tid. Inte en enda gång under alla dessa år har det funnits tid för att ta hand om mig själv. Så när folk nu ser ner på mig, tycker jag är en dålig mor som inte kämpar för mitt barn, säger jag lugnt "Nu skall jag ta hand om mig själv!" annars kommer det inte finnas någon att ta hand om överhuvudtaget till slut... Jag har en underbar make som inte förtjänar det han utsätts för av min son och av mig genom mitt trasiga liv före hans tid, jag behöver ge han lite tid, jag behöver läka ihop, prata bort bölden i själen. Jag behöver lugn och ro och min rara lilla familj som älskar mig, min man och min söta Rottis Buddy, mina bonusbarn, mina döttrar och Buddy. Jag behöver lite villkorslös kärlek. I mitt 44 åriga liv har jag gett av mig själv till alla i praktiskt taget hela mitt liv sedan jag föddes, men nu vill jag inte det längre eller jag vill ge på mina villkor, min kärlek är min och min endast att dela ut till de som mest förtjänar den! Detta blev ett blogginlägg av annan karaktär än jag tänkt mig från början men jag behövde väl få det ur mig kanske, ni läser det eller så ratar ni det. Vilket som bloggandet läker min själ inifrån, kram på er kära läsare.