tisdag 17 maj 2011

Maten mättar även själen

Oxytocin, dopamin och serotonin. Inga nya farliga preparat eller tillsatser utan rena glädjehormoner som skapas i kroppen av en gemensam måltid. Enligt pågående forskningar har man kommit fram till att det är viktigare än man kunnat tro att sitta ned och äta tillsammans. Det sätter igång en process i kroppen som i sin tur utlöser viktiga gladhormoner. Så det finns ju flera skäl till att må bra så här års när sommarfesterna drar igång, man samlas runt grillbordet och myser. Kanske är det så, för då man träffas och äter ihop är man ju glad det stämmer det. Ja annars så är det inte mycket att glädja sig åt förutom att jag fått mig ännu ett barnbarn som är en riktig gudagåva, så söt och fin och välskapt och alla mina andra ursöta och goa barnbarn som jag älskar och så har jag mina barn och maken samt min hund och min katt. Så livet är ju ganska fint i alla fall trots att min underbara son inte finns med oss längre, jag tycker det känns konstigt att leva ett eget liv utan att han ingår i det. Det strider mot allt jag har inom mig, för min son var som mig en del han skulle vara där, utan honom saknas allt och jag känner mig trasig. Man kan aldrig tro att det ska hända något med ens barn, man vill de ska ha det så bra och ändå så tog han sitt liv. Jag känner mig så fylld av skuld för att jag inte förstod att han inte mådde bra, att jag i min enfald trodde att  allt var ok, nu när allt är för sent känns ju allting så självklart eller hur, då förstår man allt så lätt. Skuld! Förebrår mig själv för att han dog, men mitt i all sorg, all smärta har han gett mig en gåva stor som någon att vakna upp och inte ta någonting för givet mera, det finns inga garantier i livet, vi har alla varandra till låns och vi vet aldrig när döden knackar på vår dörr. De som finns i mitt liv nu är jag så rädd om och på samma gång känner jag dagligen rädslan över att de kan försvinna, det är så svårt att hela tiden vara på sin vakt över livet...

måndag 16 maj 2011

FYND- Böcker till Salu hela flyttlådor

Jag säljer nu mina böcker på grund av flytt och har packat ned diverse böcker, pocket och vanliga blandat, action, deckare, hjälp till självhjälp, faktaböcker, romaner, ja alla genrer finns med. Detta är ett rent fynd då man får betala ca 200 per bok i butik om inte mer och i en flyttlåda ryms det mycket böcker. Det är både nyare böcker och äldre böcker med ett gemensamt att de alla är i ett bra skick.
Jag säljer 1 st flyttlåda för 500 kr, vid köp av 2 flyttlådor betalar du 800 kr.
Lovar dig en läsvärd upplevelse!!
Kontakt: Ståle Brandt
OBS!
Endast avhämtning då fraktkostnaden annars skulle stiga i taket på grund av tyngden...
Ring för överrenskommelse
Övrigt, Säljes - Sunne (Värmlands län)
Pris:    500:-
Telefon:    0761099144

DVD-Filmer till Salu

DVD filmer mest action säljes i bra begagnat skick 10 filmer för 200kr köper du 20  filmer eller fler så kan du få dem för 15 kr/st.
Prutat och klart. Kan avhämtas för att slippa undan frakt eller porto kostnader.
Kontakt: Ståle Brandt
Övrigt, Säljes - Sunne (Värmlands län)
Pris:    200:-
Telefon:    0731099144  Mail: tove-brandt@hotmail.com

lördag 14 maj 2011

Jag sitter just nu och efterforskar utanförskap

Jag sitter och tänker på dig Kim, på utanförskapet du kände och jag försöker att undersöka hur saker verkligen är för de unga i vårt samhälle idag, jag vill förstå för att kunna ta upp det i min bok och för att kunna påverka i det långa loppet. Jag har läst på forumet som jag postade in vissa kommentarer ifrån här på min sida då jag tyckt det beskrev känslor och hur samhällsklimatet är idag.
Det är så viktigt att försöka förstå det grundläggande problematiken för att kunna motverka självmord bland unga, hur ska vi annars kunan hjälpa. Vi måste hjälpa så att vi inte sitter mitt i händelsen och allt blir för sent som det blev för mig, min son är död och ingenting jag gör kan ändra på det nu.
Hans död ska inte vara förgäves utan jag ska kämpa för att få hans önskan att gå i uppfyllelse, han ville motverka det utanförskap som råder i vårt samhälle, jag måste öka kunskapen så att andra kan överleva, det får inte bli försent och våra ungdomar ska inte behöva må så dåligt att de tar sitt eget liv inte i ett land som Sverige och inte då vi kommit så långt i vår utveckling.
Vi måste våga hjälpa varandra, stötta ge de yngre en möjlighet att tro på framtiden, att tro på oss så att vi ges möjligheten att hjälpa genom att de då vågar att lätta upp och prata om det de känner, först då vi nått hit kan vi känna oss nöjda. Förståelse och empati är A och O.
Jag kommert troligen att lida i resten av mitt liv för att jag inte förstod att min son mådde dåligt, att han led och att han slutligen tog sitt eget liv. Jag har så svårt att tänka på det han gjort, men jag måste för att förhindra att det sker andra, nästa gång kan det vara just ditt barn som befinner sig på den plats min son gjorde då han beslöt att göra slut på allt. Just därför måste vi hjälpas åt, ta av oss skygglapparna som vi bär på i livet och äntligen se att det föreligger ett problem i vårt samhälle och det kallas utanförskap.

Utanförskapet i vårt samhälle

Utanförskapet breder ut sig i samhället!
Källa: http://www.utanforskap.se/





Hela livet har jag haft problem med att få folk att förstå mig, att verkligen fatta att allt inte har varit bra.

När jag börjar berätta tror folk att jag ljuger.

Jag ser varken sjuk eller funktionshindrad ut.Tvärt om jag ser frisk och strak ut, utan ett problem i världen. Detta har gett att jag fått kämpa, verkligen kämpa för att få någon hjälp...



Och nu igen är det samma visa med en sak jag måste ordna men inte klara av sjäv....och igen får jag dra min historia för denna "handläggaren" och hela tiden hade han ett litet flin i anskitet..som om han satt där och trodde att jag lurade honom.

Hur fan ska man förklara något som inte syns..hur tusan ska man förklara saker som händer som ingen ser..???



Man tappar liksom lusten att försöka nått här i livet för allt ger bara motgångar för jag är inte "ful" nog att ha problem.



Postad av nowayout den 2011-01-13 21:30:46


CA och inkontinens






Postad av Mathias den 2011-01-02 14:13:59


alone in the subwayalone in the subway by Alcino CC (BY SA)



1. Vi är just nu i ett postindustriellt samhälle, ett tjänstesamhälle och kunskapssamhälle är på snabb frammarsch där alltfler människor lämnas utanför och blir arbetslösa pga att antalet arbeten inte kommer räcka till samt att kompetensen inte räcker hos många för de arbeten som finns.



2. Lågstatusyrken som industriarbeten etc. flyttas bort från landet (ex. verkstadsindustri och tidigare textilindustrin), lämnar många människor utanför oförmögna att finna ny utkomst pga bristande utbildning och erfarenhet, alla kan inte vara akademiker.



3. Människor hänger inte med med alla miljökrav som ställs i samhället, avseende ekonomiska och sociala faktorer, välfärden monteras ned i snabb takt och det gäller att kunna tala för sig och armbåga sig fram i ett allt hårdare klimat.



4. Många människor kommer från miljöer som gör att de inte passar in i dagens samhälle



5. Det positiva med det som nu kommer är att tunga och besvärliga arbeten fasas ut som sliter mycket på människors hälsa, när mycket blir mer automatiserat och datoriserat.



6. Men många människor i det moderna samhälle som växer fram lämnas idag mer och mer utanför.



7. Människor lämnas i sjukdom eller arbetslöshet eller annat socialt relaterat utanförskap.



8. Är du intresserad av dessa frågor eller är du själv drabbad läs mer eller gå in på vårt forum, Välkommen!

söndag 8 maj 2011

Om mors dag direkt från Wikipedia

Mors dag är en högtid som uppmärksammar moderskapets mödor och glädjeämnen och firar minnet av ens moder, men är även en kommersiell högtid som i Sverige inträffar den sista söndagen i maj. Dagen är officiell flaggdag i Finland, men dock ej allmän flaggdag i Sverige, men flaggning är vanligt förekommande.
Dagen introducerades i Philadelphia 1908 av amerikanskan Ann Jarvis för att på årsdagen av hennes egen mors, Anna Jarvis, bortgång hedra dennas minne. Den 10 maj 1908 hölls därför en gudstjänst med fokus på fjärde budet och moderskärlek. Kyrkan pryddes av Jarvis själv och till alla besökare delades vita nejlikor ut, moderns favoritblomma.
Dagen spreds i resten av USA under de närmaste åren och blev 1914 officiell helgdag. Även till Europa kom seden, först till Storbritannien och sedan till Skandinavien. I Sverige firades mors dag första gången 1919 på initiativ av Cecilia Bååth-Holmberg. Det var dock först många decennier senare som dagen uppmärksammades i större omfattning. Personer födda på tidigt nittonhundratal och deras barn firade inte dagen i någon större omfattning. Många hade uppfattningen att dagen endast tillkommit av kommersiella skäl för att handlarna skulle få sälja mera. De tyckte samma sak om Fars dag som inte heller den firades i någon större omfattning de första decennierna. Först på senare tid har dessa dagar uppmärksammats i större omfattning i Sverige.
I The Encyclopædia Britannica heter det: "En högtid som härrör från modersdyrkan i det forntida Grekland. Regelrätt modersdyrkan med ceremonier för Kybele eller Rhea, gudarnas stora moder, utövades den 15 mars över hela Mindre Asien." — (1959), band 15, sid. 849.
Mors dag firas i de flesta västerländska länder men på olika datum: I Spanien är mors dag första söndagen i maj. i USA, Danmark, Tyskland och Finland andra söndagen i maj, i Storbritannien och Irland fjärde söndagen i fastan (dvs tre veckor före påsk), i Norge andra söndagen i februari, i Sverige sista söndagen i maj. I Argentina tredje söndagen i oktober. Att Sverige firar två veckor senare än USA är troligtvis beroende på att våren är längre kommen då och chansen att plocka färska blommor är större.
Reklam för "mors dags-presenter" och "mors dags-middag" är vanligt.
2011 inträffar mors dag den 29 maj i Sverige.

måndag 2 maj 2011

Det är ju sjukt

Ja det är horribelt det man håller på med på försäkringskassan, man har friskskrivit mig ändå har jag sjukintyg som går hand i hand och jag själv har inte varit och friskskrivit mig, jag var kallad till ett möte i mars månad till en handläggare och maken var med och efter detta har man helt sonika bestämt sig för att jag är frisk för att jag sa att jag vill komma tillbaka i arbetslivet, jag har skickat in sjukintyg som går hand i hand med föregående läkarintyg och ändå har man helt sonika avskrivit mig. Men nu så har jag pratat med dem och den jag talade med skrev att det är en fortsättning och att jag är alltså fortsatt sjukskriven, nu ska man handlägga detta och så får vi se om det börjar rulla igen, jag har inkommit med 2 sjukintyg sedan det stoppade och inga utbetalningar. Man mår för jävligt och så ska man bråka om pengarna på samma gång trots att man inte har ork till detta, all energi försvinner ju på den sorg man känner efter att ens barn har dött och så ska man inte få pengar heller utan ska behöva oroa sig över ekonomin.
Nu sitter vi här mitt i allt detta och vet inte ens om vi kan klara att betala vår hyra i slutet av månaden, vi har inte pengar till bensin så maken kan ta sig på jobb då det är dags, vi har inte råd att handla mat,
hur kan de få göra så här mot människor som redan slagits ned i ett svart hål.
Dessutom så skrev hon att hon försökt nå mig att hon ringt på hemtelefonen men utan resultat, det är bara det att telefonen blinkar rött vid missade samtal och det fanns inga missade samtal, jag kontaktade henne och fik tag på henne efter 3 dagar och talade om att jag var fortsatt sjukskriven ändå så tar hon och avskriver mig.
Ja det är bra konstigt att man ska behandlas som skit av dem hela tiden, att de vet att man lider av en djup depression och trots detta tar man tillfället i akt att jävlas, tror de att man frisknar till fortare då eller hoppas de på att man ska ta och göra ett självmord så de slipper betala ut pengar.
Jag har verkligen inte orken att bråka för mina rättigheter, livet känns alldeles för bräckligt och uppgivet i alla fall utan att det skall börja trassla ifrån sjukkassan också, jag kan inte hjälpa att jag mår som jag gör och jag kan inte hjälpa att min son valde att ta sitt liv, det är mitt liv som rinner iväg, finns det ingen förståelse. hur kan man sätta sådana handläggare att sköta ett sådant här ärende förstår de verkligen inte att pressen och oron bygger på den sjukdomsbild som uppstått, att jag ser ändå mindre orsak till att gå vidare om man inte kan få vara ifred utan att behöva gå under ekonomiskt också samtidigt som man går med en daglig tanke på att lämna allt för att det redan är alldeles för jobbigt.
Man är inte sjuk för att man valt det, det är inget man gör mot dem som sitter där, jag är inte sjuk för att reta någon, jag mår bara så fruktansvärt dåligt för min son tog sitt liv och det är inte någonting jag valt, jag har fyllts med ångest som bara fylls på och ju mera man missbedöms ju värre blir det.

söndag 1 maj 2011

Ny månad och i morgon är det 4 månader sedan du lämnade mig

Fyra hemska och svarta månader har passerat i mitt liv, du har varit död i fyra månader i morgon, när jag tänker på det vill jag också slippa undan smärtan det inneburit med att du lämnat mig., jag är så sjuk, hela mitt inre skriker i ångest. varför snälla älskade Kim hur kunde du lämna oss? Jag kan inte sluta se bilder inom mig, bilder av dig som flyger förbi, du ler, du skrattar, du är där för oss andra, men så rusar de förbi och det blir tomt, jag står inte ut att tänka på att du inte finns mer, det är alldeles för smärtsamt.
Mitt älskade barn, snart skall du få din sista vila bland gräs, träd och andra växter, det är smärtsamt men ändå ger det frid i sinnet, jag vill inte mista dig, men jag måste låta dig få ro.
Smärtsamt, allting är så smärtsamt, du är borta och hur mycket jag än önskar att du ska vara här med mig nu så går det inte, jag kan aldrig mera få min önskan uppfylld.
Allt hat, så outgrundligt det är att man kan bära sig åt så, att inte ha respekt för döden, att inte ens då kunna lägga ned stridsyxorna, att gå och tro att man bär livets kunskap inom sig, att man vet allt trots att man egentligen ingenting vet.
Stackars älskade lilla hjärtat var det allt detta du genomskådade då livet blev för stort för dig? jag önskar jag fann något svar, att jag lyckades förstå, men du lämnade oss kvar utan svar.
Jag är så rädd för framtiden, för att sakna ett helt liv, jag mår inte bra, jag saknar dig, du var min baby hur stor du än var.
Jag har tappat den röda tråden, vår länk är bruten, jag önskar varenda vaken stund att jag förstått, att jag hade förstått att du inte alls var bra, att du inte mådde bra, att du hade behövt mig, men jag fattade ingenting, inte något av det som var. Förlåt mig snälla lilla hjärtat, jag önskar så du stannat kvar, att jag fått en chans till, jag hade aldrig släppt, men nu är allt försent.
Andra lever sina liv, mitt har satt sig fast, det gör så ont att leva, att veta att jag aldrig får se dig mer, att jag aldrig kan känna vår gemenskap mer.
Jag sa det inte nog ofta att du betydde allt för mig, jag sa inte det som jag borde att jag älskar Dig, kanske hade du stannat om du hört detta mer? Kanske hade du vågat säga, mamma jag mår inte bra, kanske hade jag kunnat göra någonting annorlunda så du hade stannat kvar. Kanske...
Nu ber jag dig se där ovanifrån, älskade Kim jag håller av dig så, du är i mitt hjärta, mamma saknar dig så <3